« Tilbage til søgeresultaterne
Från Sverige
Den kungl. Propositionen om politisk
Rösträtt och Valbarhet for Kvinnor
i Sverige.
Vid bordläggningsplena*) i Riksdagen den 2. april öfverlämnades den väntade regeringspropositionen om politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor.
*) Fremlæggelse.
Enligt förslaget skulle kvinnor erhålla valrätt på samma villkor som män. Från valrätt uteslutas doch gifta kvinnor som ej vunnit boskillnad och hvilkas män falla för något af de olika strecken, d. v. s. äro i konkurstillstånd, häfta för fattigvårdsunderstöd eller icke erlagt de tre sistförflutna årens stats- och kommunalutskylder. För de kvinnor, som väljas till ledamöter af riksdagen gäller till skillnad från deras manliga kamrater den bestämmelsen, att de när som helst har rätt att afsäga sig sitt mandat.
För att råda bot för den olägenheten att särskildt på landet röstberättigade makar ha svårt att utöfva sin röstätt samtidigt, ställer justitieministern i utsikt regeringsförslag om rätt för makar att, där båda äro röstberettigade, utöfva rösträtt för hvarandra genom fullmakt.
Sin utförliga motivering for det framlagda förslaget inleder justitieministern med en erinran om 1906 års riksdagsskrifvelse med begäran om utredning af kvinnornas rösträttsfråga. I denne skrifvelse gaf riksdagen sitt principiella godkännande åt kvinnornas kraf på direkt politiskt inflytande.
Förhållanden som därefter inträffat ha satt det utom all fråga, att den begärda utredningen borde gälle äfven kvinnors valbarhet och icke ensamt deres rösträtt.
Krafvet på lika valrät och valbarhet för kvinnor som män uppbäras af en bestämd folkmening. Redan i 1907-års rösträttsproposition för män erkändes oförbehållsamt det berättigade i den kvinnliga röstättsrörelsen och uttalades den öfvertygelsen, att politisk rösträtt för Sveriges kvinnor skulle bli verklighet i en nära liggande framtid. Rörande utredningen af de spörsmål, som ha sammanhang med lösningen af kvinnorösträttsfrågan bör erinras att »en fullt objektiv undersökning, som icke förlorar sig i fruktlösa abstraktioner, näppeligen kan väntas lämna svar på alla de spörsmål rörande den kvinnliga rösträttens verkningar, hvilka det kunde vara af intresse att på förhand utröna*)«.
*) meddele.
De skäl - fortsätter justitieministern - som tala för beredandet af politisk rösträtt för kvinnor i Sverige må sägas vara framförda af tids- och samhällsförhållandenas egen utveckling med en beviskraft, som svårligen låter sig vederläggas. - För alla kvinnor bör det direkta inflytandet på lagstiftningen framstå som en garanti för, att hennes rätt som individ, hustru och moder vederbörligen iakttages, och för den i ordets vanliga bemärkelse arbetande kvinna är detta inflytande dessutom liktydigt med befogenheten att själf deltaga i bestämmelserna rörande hennes egna arbetsvilkor. Men saken har äfven en annan, minst lika viktig sida. Med den plats kvinnan nu intar, såväl i egenskap af yrkesutöfvare och inom familjen som inom det frivilliga sociala arbetet, synas därför hennes intresse och särskilda fallenheter*) böra tagas i anspråk jämväl för de allmänna ärenden, hvilka i allt större utsträckning angå delar af samhällslifvet, inom hvilka kvinnorna böra äga synnerlig lifserfarenhet och insikt.
*) Anlæg.
Desse satser stöder justitieministern med hänvisningar till de faktiska förhållandena.
Att kvinnorna få antas äga behöflig kundskap och mognad för att tillerkännas politisk rösträtt framgår redan däraf att kvinnornas utbildning numera i allmänhet är densamma som de med dem socialt jämbördiga männans.
Det bestyrkes ochså däraf att kvinnorna ansetts lämpade för den kommunala i valrätten.
Justitieministern öfvergår därefter till en undersökning af styrkan hos de rösträttssträfvanden kvinnorna själfva manifesterat. Vid sidan häraf ha kvinnorna tagit en allt lifligare del i det frivilliga sociala arbetet; det kan med goda skäl göras gällande att det samhälleliga intresse, som kvinnorna ådagalagt på frivillighetens väg bör tillgodogöras af statsmakterne genom att ge dem deras del äfven i den officiella samhällsverksamheten. Sitt intresse ha kvinnorna visat äfven genom ett ökadt del-tagande i de kommunala valen.
Efter en redogörelse för kvinnornas valdeltagande i de ländern, som infört rösträtt för kvinnor kommer justitieministern in på de farhågor**), som anförts mot den kvinnliga rösträtten.
**) Bekymringer.
Han konstaterade, att ingenting i de åsyftade länderna inträffat, som lämnar stöd åt farhågorna. In-vändingarna mot kvinnorösträtten äro f. ö. ofta hvarandra motsägande. De i den Reuterskiöldske utredningen refererede invändingarna hvila sålunda mindre på sakskäl än på förutfattade manliga känslostämninger.
Bägge delarna af den så mycket omdebatterade utredningen ge dessutom tydliga bevis på, att de politiska partiernas jämviktsläge lämnats orubbadt*) af de kvinnliga väljarnas tillkomst.
*) urokket.
Den omständigheten att utöfningen af kvinnornas rösträtt icke influerar på partiernas inbördes ställning gör naturligtvis icke kvinnornas deltagande i politiken öfverflödigt eller overksamt, då de ju tillföre sina resp. partier värdet af sitt arbete, sina speciella kunskaper och sina intressen.
Justitieministern sammanfattar sitt intryck af utredningen så, att den hvarken bestyrkt de uttalade farhågorna för kvinnorösträtten eller rubbat skälen för dess principiella berättigande. Därför bör den icke heller längre undanhållas kvinnorna, när nu deras intresse af den allmänt framträdt och erkänts. Efter en jämförelse med anslutningen af rösträttslösa män till de föreningar, som på sin tid verkade för männans utvidgade rösträtt finns det allra minst anledning påstå att det intresse kvinnorna visat är för ringa.
Detta är i korta drag några af de synpunkter som kommit fram i den kungl. propositionen. Frågan kommer under debatt i riksdagen i första hälften af maj månad och skola vi då återkomma.
