« Tilbage til søgeresultaterne
Alderdomsförsäkringen i Sverige och Kvinnorna
Sedan 25 år har här i Sverige olika forslag till folkpensionering sett dagen. Det nu senast framkomna, verket af femårigt sträfsamt arbete, lär från försäkringstekniskt synspunkt sett, vara synnerligen lystad, men är därenmot i högsta grad antifeministiskt.
Att här i detalj redogöra for kommittéens förslag låter sig ej göra, utan är dét blott möjligt att antyda de vigtigsta punkterna.
Från 15 till 67 års alder äro alla landets innevånare betålningsskyldiga till pensionen, så vida de ej på annat sätt äro pensionsberättigade eller äga en förmögenhet af minst 6,000 kronor, eller också före 67 års alder äro invalider, d. v. s, i detta fall, varaktigt oförmögna till arbete.
Grundafgiften utgor Kr. 2, som f. ö. är den ende, att årligen erlägges af personer, hvars inkomst ej uppgår till 800 kr.
Sådanne personer, hvars inkomster ofverstiga 800 kr., men ej 1200 kr., erlågga ytterligare 5 kr., och de, hvars inkomster uppgå till mer än 1200 kr., betala förutom de förutnämnda kr, 2, ytterligare 10 kronor.
Af den inbetalda summan utfår en man 30 % om året och en kvinna 23 %; denna s. k. afgifts-pensionen börjas utfalla vid 67 års eller vid invaliditet. De sålunda ifrågavarande kr. 30 resp. kr. 23 anses endast vara ett slags grundplåt, och om man ej har annan inkomst, utgår en tillägspension af 150 kronor för man och 125 kronor för kvinna. Sålunda fär en mand i lägsta afgiftsklassen kr. 180 om året, en kvinna kr. 148; i andra klassen resp. kr. 355 och kr. 289, i tredje klassen kr. 430 resp. kr. 347.
"Gift man, till hvilken afgiftsklass han än hör, betalar för sin hustru, om hon ej har egen inkomst, aldrig mer än kr. 2; Hårigenom blir hustrun alltid tillhörig lägsta klassen, deras samfällda pensioner mindre än om de ej varit gifta, eller om hon bibehållit eget arbete; hennes ställning som änka blir högst beklaglig.
I förslagets motivering har man arven stött sig på, att kvinnor blifva invalida vid tidigarre ålder än män. Härvid har man dock, då, ingen svensk statistik fanns, begagnat tyska tabeller, som gälla endast industriarbeterskor och således ingalunda passa här, där försäkringen skulle galla alla. Med denna kvinnornas tidiga oförmåga till arbete förhaller det sig dessutom så, att de långt ifrån vid 40 eller 50 års ålder äro invalida, men bli råknade så, när de pa grund af att mannen försummar hemmet, eller de åro änkor och måste försörja sig och barn, behöfva fattigunderstöd och betyget härtill måste styrke ”oformåga att försörja sig".
Kommittén har dessutom støtt sig på det den kallar „dét kända förhållandet” att kvinnor kunna lefva på mindre än män.
På ett målmedvetet och utomordentligt sätt hafva de svenska kvinorna protesterat emot kommitténs antifeministiska forslag.
Fredrika Bremer Forbundet har afgifvit en skrifvelse till regeringen, framihållande bl. a. att ålderdomsförsäkringskommittéen gifvit kvinnorna en sårstållning, hvartill icke finnes något motstycke inom de länder, dår socialförsäkringens stora tanke tagit form.
F. B. F. påpekar åfven den orävisan, som ligger i att kvinnorna med sina i allmänhet mindre ar-betsfortjänster skola bära samnna afgiftsskyldighet som männen, men dock erhölla lägre pensionsbelopp än de.
När pensionserings frågan behandlades i stadsfullmåktige i Stockholm, uppträdde de kvinnliga ledamöterna med fullkomlig enighed i oppositionen mot förslaget i de punkter, som röre ollika pensioner för man och kvinnor.
Efter en synnerligen indhållsrik diskussion uppläste Dr. Karoline Widerström til protokollet ett uttalande af samtliga kvinnliga medlemmar af Stockholms Stadsfullmäktige, i hvilket ett stort antal manliga medlemmar instämde. Med 46 röster mot 41 återremiterades ärendet till beredningsutskottet.
Til det af Stockholms fattigrådsnämnd på stadsfullmäktiges begäran afgifne yttrande, hafva fattigvårdens kvinnliga medlemmar taget ett särskildt yttrande, där de fordra likställighet mellan män och kvinnor.
Efter talrika och välbesökta möten i de allra fleste kvinnorföreningar i Stockholm anordnades nyligen af 15 kvinnoföreningar med Fredrika Bremer Forbundet i spetsen ett offentligt mote med 4 talarinnor, som belyste frågan från olika synspunkter. Mötet fattade en resolution, som opponerede emot den särstållning, som gifvits kvinnorna i förslaget.
F. B. F. har dessutom utgifvel en oversikt af kvinnornas stållning att upplåsas vid event ytterliga diskussionsmöten i frågan.
Åfven i landsorten hafva talrika välbesokta möten i frågan hållits. Det är särskildt tack vare fröken Anna Åbergsson och fröken Gertrud af Klinteberg, som noggrant studerat frågan, som agitationen kunnat bedrifva så energiskt.
Enligt nyligen erhållna upplysningar skall frågan behandlas i riksdagen före påsk. Då skall det således visa sig om kvinnornas protest vunnit gehor och skola vi då åtterkomme till denne för kvinnorna så vigtiga fråga.
