Politikens Referat.
Vi omtalte forleden „Politikens” Referat fra Filologmødet og dens Maade at referere Damers Indlæg i en Diskussion.
Vi gjorde det kun i et Par spøgefulde Ord, da vi selvfølgeligt ikke nærer Haab om at omvende „Politiken”.
I Helsingfors, hvor den omtalte Dame har hjemme og nyder stor Anseelse, baade for sine Sprogkundskaber og for sin pædagogiske Dygtighed, og hvor hendes Mand er Professor i Svensk ved Universitetet, har det der imod vakt en grundig Forargelse.
Kvindeforeningerne i Finland tæller blandt deres Medlemmer flere Læger, studerende og næringsdrivende Kvinder, som netop paa Grund af deres Stilling føler det som en Pligt ogsaa at gaa i Spidsen for Kvindens borgerlige Rettigheder.
Bladene i Finland vover derfor ikke at behandle en Dames Optræden mindre høfligt end en Herres, og en Referent ved et Filologmøde dér falder det neppe ind at ignorere en Dames Tale, fordi hun er ung og smuk.
Vi modtog i Dag et Brev fra en finsk Dame, en Ven af den unge Professorinde, som udtaler sin dybeste Indignation over den danske Presses Overfladiskhed.
Vi hidsætter nogle af hendes Udtalelser i hendes eget Sprog:
„När skola männen lära sig att betrakta qvinnorna som menniskor, ty tillsvidare äro de endast dockor i deras ögon eller rättare sagdt djur, hvilkas utseende och former skärskådas och mätas såsom t. ex. hästars och hundars vid kappkörningor och utställningar. De indelas i vackra och fula. unga och gamla. De förra stå, högt i pris, på dem är det stor efterfrågan, de senare förtjena knappast existens rätt. Den inre menniskan, arbetsförmågan, intelligensen, allt det, som tages i betraktande då det gäller att bedöma en man, betyder ingenting då det blir fragå om en qvinna.
De referat, som varit synliga i anledning af det härstädes nyligen af hällna filologmötet, bekräftor detta på et eclatant sätt. En finsk dam, professorskan F. ifrån Helsingfors, anhäller om ordet. Hon är varmt intresserad af undervisningen i moderna språk, har i flera års tid varit lärarinna i tyska vid ett af landets förnämsta gossläroverk, o. öfven senare oaktadt sitt giftermål och de pligter det medfört, gifvit lektioner och anordnat undervisningskurser. Hon framhåller i sit andragande vid mötet huru hon redan i flera års tid användt samma undervisningsmethod, som den hvilken referenten nu framställt, men påpekar äfven, att hon i par punkter skiljer sig från honom.
I stättet for att återgifva hennes yttrande på samma sätt som de öfriga mötesdeltagarnes, gifva tidningsreferenterna en utförlig beskrifning öfver hennes utseende, sätt, ålder o. klädedrägt. Det var hufvudsaken, emedan hon var en dam, hennes inlägg i diskussionen var en sådan bisak, att det ej lönade mödan att referera det. Eller kanhända äro männen öfverhufvudtaget så svaga, att de fullständigt tappa hufvedet o. förmågan att höra och uppfatte så snart de se en ung o. vacker dam. Men då är det bäst, att de ej heller yfvas öfver benämningen det starkare könet. Den lämpar sig då vida bättre för qvinnorna, ty de kunna mycket väl uthälla åsynen af en man, han må nu vara aldrig så ung o. vacker.
