« Tilbage til søgeresultaterne
Emilia Broomé, ledamot av lagberedningen
Den som en gang sett fru Broomé fungera som ordförande vid ett möte har sökert fött ett mycket starkt intryck av hennes trygga väsen och den sakliga reda varmed hon leder förhandlingarna. En trygghet, som altid meddelar sig åt åhörarna, antingen hon själv bestiger talarstolen eller nöjer sig med att reda utt trassliga trådar åt andra.
Den klarhet och tankereda, som är så utmärkande för fru Broomé och som gör att hennes inläg i en diskussion alltid bli vägande, måste i sällspord grad göra henne skickad till det ansvarsfulla värv vilket hon, i egenskap av enda kvinnlig ledamot i lagtberedningens behandling av frägan om makars inbördes rättsförhållanden, numera bekläder. Under de senaste åren ha ju i de tre nordiska länderna ett gemensamt lagstiftningsarbete på familjerättens område bedrivits på så sätt, att var och en arbetat i sitt land, men att man på gemensamma sammanträden dryftat viktiga frågor.
Äktenskaplagarnas revision sönderfallar i två avdelningar, av vilka den första, som rör frågan om äktenskaps ingående och upplösning redan av lagberedningen slutbehandlats. När detta förslag utarbetades, inkallades fyra kvinnor såsom sakkunniga och fru Broomé var en bland dessa. Den andra avdelningen gäller förmögenhetsforhållandena, målsmanskapet o. s. v. och nu har fru Broomé iblivit kallad, icke som blott sakkunnig, utan som verklig ledamot och det torde vara första gangen en kvinna i den egenskapen intar sin plats i lagberedningen.
Sedan kriget börjat har lagberedningens arbete, liksom så my-cket annat, fätt vila, och för fru Broomé har det säkert varit en ganska välkommen paus, då hon nu finner tid att sätta sig in i alla de lagfrägor som kräva en så vittomfattande och noggrann kännedom när man skall gå till den praktiska tillämpningen. Fru Broomé söker även att genom samarbete, med Fredrika-Bremer-Förbundets lagkommitté, av vilken hon är adjungerad ledamot få klarhet i de frågor, som ha betydelse for äktenskapslagstiftningen. Denna Fredrika-Bremer-Förbundets lagkommitté föregicks av Föreningen för gift kvinnas äganderätt, den första större organisation inom landet som tillvaratog kvinnornas intressen. Den bestod inte bara av kvinnor, utan även av män, däribland flera framstående, och föreningen publicerade flera småskrifter som nu utgöra ett högst värdefullt material.
Fru Broomé var även Stockholms kvinnliga rösträttsförenings första ordförande och som en egenhet kan omnämnas, att vad som i början av hennes arbete inom rösträtten påkallade hennes intresse var just frågan om kvinnornas kommunala rösträtt, som vid den tidspunkten befann sig i ett fullkomligt kaotiskt tillstånd. Fru Broomé gjorde en utredning om förhållandena och en enquete gjordes bland juristerna rörande gift kvinnas kommunala rösträtt och armed sammanhängande frågor.
Fru Broomé anser att äktenskapslagarna i Sverige, sådana de nu föreligga, äro oerhört föråldrade och bristfälliga, och fastän under tidernas lopp flera reformförslag framkommit ha de alltid strandat på riksdagens ovilja att rubba familjerätten. Våra äktenskapslagar äro äldre till sin grund än de danska och norska, och kräva inte bara förbätringar och jämkningar, utan en fullkomlig omarbetning.
Vid ett besök i fru Broomés vackra och smakfulla hem, fick man genom hennes skrivbord, belamrat som det var med lagböcker och juridiska avhandlingar, en svag aning om det oerhörda arbete och det noggranna studium kånnedomen om dessa invecklade frågor maste innebära, och där så många Synspunkter maste beaktas för att en för alla parter tillfredsställande lagstiftning må komma till stånd.
Fru Broomé beklagade sig över sin brist i juridisk hänseende. "Min enda juridiska merit," sade hon med ett godmodigt leende, ”är att mina förfäder varit jurister, från far till son, ända sedan Göta Hovrätt stiftades", - och det torde vara en nog sä god grund att bygga på när man blivit utrustad med fru Broomés klara huvud och praktiska förstand. Säkert är i varje fall att Sveriges kvinnor äro glada över att ett for dem så viktigt moment i lagstiftningen delvis blivit lagt i den kvinnas händer, som de känna ett så stort förtroende för.
Fru Broomé har sedan ungdomen varit livligt socialt intresserad, och under senare år har hon fått pröva på den lott, som blir alla dugliga kvinnors, att en stor del av den kommunala arbetsbördan lägges på deras skuldror. Sedan år 1911 är fru Broomé Stadsfullmäktig samt styrelseledamot av de frisinnades partigrupp, och bekläder en massa kommunala fortröendeposter, som det här skulle bli för vidlyftigt att uppräkna. Hennes senaste uppdrag har varit att som ledamot fungera i statens arbetslöshetskommitté, vilken tillsattes i Augusti. Sin befattning som byråförständare i Centralförbundet för socialt arbete har fru Broomé tillsvidare måst avsäga sig, emdan arbetet i lagberedningen numera tar hela hennes tid och intresse i anspråk.
