"Kvinliga studenters förening" *) i Helsingfors
När nationalstrejken i Finland nått sitt stora mål och frihetens fana åter svajade öfver det svårt hemsökta landet, fingo alla, som varit med om att dela kampen, också dela segern, och deraf kom det sig val, att delta lilla land i norr blef det första i Europa, där kvinnan fick lika politisk röst- och valrätt som mannen utan några som hälst inskränkningar. Men i det jubel och den stolthet, med hvilken denna frigörelse togs ernot af kvinnorna i landet, blandade sig en känsla af djupt allvar - ansvarskänslan emot det samhälle, i hvars framtida utveckling kvinnan nu aktivt skulle ingripa och en brinnande lust att skaffa sig den politiska mognad, som erfordrades, for att hon på ett lyckobringande sätt skulle lösa den uppgift, som hon med de stora nya rättigheterna fått sig förelagd.
Äfven "Kvinliga studenters förening" föddes närmast som ett resultat af den upplysningsifver, som den erhållna segern väckt. Visserligen hade tanken på en sådan sammanslutning redan langt tidigare uppstått hos några kvinliga academici, men elt så tacksamt ögonblick for dess realiserande, som denna fornyelsens tid efter den återvunna och nyvunna friheten, hade icke erbjudit sig förr. Nu då alla landets kvinnor sökte sig samman for alt dryfta de mast brinnande samhällsspörsmålen, var det ganska naturligt, att äfven de akademiska kvinnorna ville samla sig om desamma i sin egen krets. Delta var dock ingalunda ensam orsaken till föreningens uppkomst, om det också starkt bidrog till att få den till stånd.
En vigtigare orsak var den, att man ville bilda en krets, där alla kvinliga studenter kunde höra hemma, en krets, som skulle t. ex. for dem, hvilka från landsorten kommo till hufvudstaden for att där fortsätta sina studier, gifva mojlighet till bildande och ut-vecklande kamratlif, till vidgad syn på kulturella sporsmål och möjlighet alt genom vexelvärkan mellan kamrater, föröka sin allmänna bildriing. Men äfven af den orsak ansåg man liden vara inne for kvinliga studenter att ställa sig i gemensam led, att den ställning, kvinnan i allmänhet intog i de akademiska kretsarna, på langt när icke var så oantastlig, så god och så kamratlik, som den borde vara. Knappas t någon grupp af kvinnor är så mycket utsatt for klander och misstankar, som de kvinliga studenterna. Därför måste de taga position och försvara sin ställning, hålla den högt och hålla den i ära, ty der kvinnan har vägorna öppna i samma man som mannen, och där man och kvinna ställas att stå i samma nivå, där skall det vara en äresak for kvinnan, att vara den, som håller krafven högt isynnerhet i det etiska.
Man hade hört att den moderna europeismen t. ex. vid universitetet i Paris kommit den akademiska kvinnan att glömma sin ställning som kamrat till den akademiska mannen, och man ville bilda ett skyddsvärn mot denna riktnings inträngande i Finlands akademiska kamratlif.
En orsak, som ännu bör nämnas, var, att de kvinliga studenterna, ehuru fullständigt likställda med de manliga studenterna i studentkåren, högst sällan aktivt deltogo i studentkårens möten och forvaltning. Delta berodde delvis på kvinnornas vanligen bristande tro på sin egen förmåga, delvis på ovana att uppträda och delvis på fruktan for kritik. For att afhjälpa detta, skulle kvinliga studenter genom att hafva en egen separatforening få möjlighet till at oförbehällsamt uppöfva sig i att uppträda och att på ett klart och konsekvent sätt kläda sina tankar i ord och gifva sina åsikter form.
For att nå det, som "Kvinliga studenters förening" stält upp som sitt mål, skall bestyrelsen draga försorg om, att vid hvarje möte en samhällspolitisk och en vetenskaplig, litterär eller konsthistorisk fråga kommer under diskussion. Referat och föredrag anskaffas så vidt möjligt till alla möten af landets mäst framstående kvinnor. Dessutom komma ännu frågor rörande studentkårens angelägenheter eller akademiska spörsmål på föredragningslistan.
"Kvinliga studenters förening" i Helsingfors är helt ung och har därför icke ännu nått den utsträkning, som önskvärdt vore. Men den hoppas kunna samla med tiden alla kvinliga academici i Finland i samma krets.
I den mån, den lyckas uppfostra af sina medlemmar frigjorda, utvecklade, själfständiga kvinnor i samhället, i den mån har den löst sin uppgift och nått sitt mål.
*) Frøken Tyyne Söderman blev første Formand for denne Forening, der tæller ca. 100 Medlemmer. Frøken Söderman var opstillet som Kandidat til Landtdagsvalgene, som viser den almindelige Agtelse hun nyder i Finland; ligesom hun til os er bleven introduceret med varme Ord af de ledende finske Damer, vi kendte fra Kongressen.
