« Tilbage til søgeresultaterne
Bref från Finland
Landtdagen upplöstes i februari efter knapt mer an en veckas sammanvaro och de nya valen egde rum d. 1. och 3. maj. Således hafva vi haft nya val tre år å rad. Att detta skall slappa intresset är klart, i synnerhet som mellantiderna mellan valen uppfylles af hätsk partikamp. Denna blir nästan bittrare hos små folk, i små forhållanden. Man går till personligheter och forsmår ej att använda medel, hvilka lindrigast sagdt äro förkastliga. Derpå följer sedan trötthet och likgiltighet för allt hvad politik heter. Mangen som under valen 1907 varit entusiastisk, under valen 1008 intresserad, drog sig tillbaka vid valen 1909. Men detta gällde ingalunda kvinnorna ensamt, utan i lika hög grad mannen. Total antalet väljande var dock något högre 1909 än 1908.
21 kvinnor blefvo valda, hvilka ställa sig till de olika partierna på följande sätt: svenska partiet 4 (3) *), finska partiet 4 (6), ungfinska partiet 1 (2), socialdemokratiska partiet 12 (13). Troligt är att resultatet i ett par fall skulle utfallit annorlunda, om alla de förra representanterna kvarstått som kandidater, men några af dem voro tvungna att afsäga sig möjligt återval. Kanske hade ofverhufvud flera kvinnor kunnat blifva valda, om de kvinliga valmännen hade varit mera energiska. Men dels var tröttheten, som sagdt, ganska allmän, dels fordras icke så litet rutin och insigt i de rent mekaniska detaljerna i vår proportionella vallag, om man vill kraftigt befrämja en kandidats val. Exempel på intresse och offervillighet från de kvinliga valmännens sida saknas dock ingalunda. Så til Eksempel erbjöde sig kvinnorna i en valkrets att låta for betalning utföra ett arbete, som en af dem omtyckt kvinlig landtdagskandidat åtagit sig och som kräfde så lang tid, att hon ansåg sig tvungen afsäga sig sin kandidatur.
Det verksammaste mediet att öka antalet aktiva kvinliga valmän, såväl som att uppfostra lämpliga landtdagskandidater bland kvinnorna och öka dessas antal på landtdagen, är utan tvifvel att arbeta på kvinnornas politiska och sociala utbildning. Sedan kvinnorna fingo rösträtt, har detta intresse visserligen ökats i glädjande grad, men ännu äro vi langt ifrån målet. I ett land der, såsom hos oss, folket i sin helhet ända till helt nyss hade så litet tillfälle att deltaga i politiska angelägenheter, är det klart, att kvinnorna hafva mycket att lära. Kvinnotidskrifter, kvinnöforeningar af olika slag uppmärksamma detta, men ännu icke i tillräckligt hög grad. De politiska kvinnoföreningar, hvilka finnas inom alla partier, hafva tagit upp detta Arbete som sin speciella verksamhet, men de äro alla nyligen stiftade och hafva ännu icke hunnit uträtta mycket. I alla fall är detta rätta vägen, och ju flera unga universitetsbildade kvinnor vi få, hvilka egna sig at studiet af politiska och sociala frågor, ju flera lämpliga lärarinnor skola vi få för kvinnokurser i dylika ämnen. I skolorna komma naturligtvis dessa ämnen att vid historieundervisningen beaktas mer an forr. Vid folkhögskolor har det redan en tid varit vanligt, att eleverna öfvas att deltaga i på lek anordnade kommunalstämmor m. m. Svenska partiets politiska kvinnoförening anordnade ett stadsfullmäktigmote o. s. v. En god hjelp vid dylika kurser och öfningsmöter, är en forträfflig liten lättfattlig bok, samhällslåra i sammandrag, som utkom förliden vinter.
Utom de löpande ärendena vid landtdagen hafva vi en mängd vigtiga politiska och sociala frågor, som der vänta på afgörande. Men dessutom foreligga - eller borde föreligga till behandling flera för kvinnorna särskildt vigtiga och svärlösta frågor, såsom t. ex. reformer i lagen om makars eganderätt, om oäkta barns rättsliga ställning, utvidgad rätt for kvinna att bekläda statsembeten m. fl. Hos oss, såsom annorstädes, saknar flertalet kvinnor grundliga insigter i dylika vigtiga frågor. Ett utmärkt exempel på den likgiltigtighet mangen kvinna hyser for ämnen, hvilka borde ega vitalt intresse for henne, var den unga fästmo, som, på tillfrågan huruvida hon visste något om gift kvinnas rättsliga ställning, helt lugnt svarade: »ja, jag vet, att jag hädanefter inte kan ega någonting.«
Det berättas också, att en gammal dam skulle sagt på tal om eganderätt och myndighet for den gifta kvinnan: »kanske det är rätt, men nog blefve det bra ovant for oss hustrur. Det vore bäst låta allt forbli vid det gamla.«
Bland de vigtigaste landtdags frågorna for oss kvinnor är forbudslagstiftningen for kvinnoarbete, som antagligen snart kommer före. Lyckligtvis hafva vi en god forespråkerska i den kvinliga yrkesinspektören, som tillika är landtdagsrepresentant.
Såsom synes, hafva vi ett drygt stycke arbete oss forelagdt endast i blotta studiet af en del vigtiga frågor. Men med huru mycket större mod och hopp sätta vi oss ej in i dem nu, nar vi hafva deras direkta afgörande i våra egna händer. Ju mera denna ännu ej fullt begripliga sanning dagas for de finska kvinnorna, desto flera kvinliga väljande skola vi få, desto större blifvor kvinnornas intresse och insigter, desto betydelsefullare deras inlägg i lagstiftningsarbetet. Det finnes ingen bättre sporre, an arbeta under hopp!
Alexandra Gripenberg.
Finland, Helsingfors den 3 sept. 1909.
*) Siffrorna inom paranthes utvisa antalet kvinnor invalda 1908.
Tillägg. Alexandra Gripenberg återvaldes vid valen 1908, och invaldes vid landtdagorna 1908 och 1909 ånyo i lagutskottet, 1909 äfven i stora utskottet.
Då nya val efter landtdagens upplösning af czaren i feb. 1909 åter egde rum i maj 1909, afsade sig Alexandra Gripenberg af helsoskäl sitt mandat.
A.G.
Baronesse Alexandra Gripenberg, Kvindelig Landtdagsrepræsentant.
Vi har den Glæde at kunne give vore Læsere en Artikel om Finland, skreven af en kvindelig Landtdagsrepræsentant, nemlig af Baronesse Alexandra Gripenberg. Hun repræsenterede Finland i Washington 1888, da det internationale Kvinderaad stiftedes, der omfattede de mange Kvindeinteresser, om man end ikke endnu turde opfordre Europa til at gaa med til Kampen for Kvindestemmeret, som maatte udsættes til 1902. Hun har kendt baade Susan B. Anthony og Cady Stanton; ja, Baronesse Gripenberg traadte ind i selve Bestyrelsen for det internationale Raad som dets Kasserer. I denne Egenskab mødte hun ved London-Kongressen i 1899; ligeledes overværede hun Kongressen i Berlin i 1904, som ogsaa holdtes af det internationale Kvinderaad.
»Finsk Kvinnoförening« stiftedes Aar 1884, og siden 1888 har Baronesse Gripenberg været denne Forenings Formand. Dens Maal var at virke for Kvindens Udvikling baade i Intelligens og Moral saavel som at fremme hendes økonomiske og medborgerlige Vilkaar. I 15 Aar var Baronesse Gripenberg den ledende Aand i de mange Institutioner, som udgik fra Finsk Kvinnoförening. Til Redegørelse for Kvindebevægelsen udgav hun alt i Halvfemserne sit store Værk: »Reformarbetet till förbettrande af kvinnans ställning«. Dets to første Dele omhandler Kvindebevægelsen i Forenede Stater samt i Tyskland, England, Frankrig, Italien og Spanien. Den sidste Del, som udkom i 1903, skildrer Kvindebevægelsens Udvikling i Finland, Sverrig, Norge og Danmark.
Vi ser, hvor mange Forudsætninger Baronesse Gripenberg har havt til at blive valgt til Medlem af den finske Landtdag, da Kvinderne i Finland (1906) ikke blot fik Valgret men tillige Valgbarhed.
Alle Kvinder maa siges at være i Gæld til Baronesse Alexandra Gripenberg. Hendes Arbejde for Kvindesagen har strakt sig over en lang Aarrække fra hendes tidligste Ungdom. Ved Selvsyn har hun villet sikkre sig Tilforladeligheden af, hvad hun fremstillede i sit store literære Værk om Kvindesagen. Og efter at dettes sidste Del var udkommen, er hun bestandig vedblevet med sine Studierejser, lige til de sidste Aar, da hendes Rigsdagsvirksomhed bandt hende til Finland.
Vi sender hende vore bedste Ønsker om, at hendes Helbred snart maa bedres saaledes, at hun atter maa kunne indtræde i den Plads, hvortil hendes rige Udvikling har gjort hende saa skikket.
Johanne Münter.
